Clos des Goisses 1990, Philipponnat (magnum)

"Armand Rousseau-smaking" Lysebu 2.3.12:

Strågul mot lett gylden. Sjøbris i nesen, preget med noe østersskall blir mere tydelig ved påfyll. Heldigvis var dette en magnum, så gode fyll i glasset ! Utvikler noe mere aroma etterhvert, men en relativt disiplinert og slank 1990. Vinøs og kraftig frukt, solid vare dette og en fantastisk god champis. 94 poeng.

Fra bloggen mina-vinare:

”Huset grundades 1910 av Pierre Philipponnat och familjen har varit på plats sedan 1522. 1935 köpte han firmans juvel, den 5,5 hektar stora vingården Clos des Goisses. 1987 inlämnades Philipponnat i Marie-Brizard-gruppen. I dag ingår huset i Bruno Paillards stall. Man köper in 75% av druvorna från mycket högt rankade vingårdar (97% i snitt) den resterande fjärdedelen kommer från Mareuil-sur-Aÿ. I dag leds firman med målmedveten hand av den vänlige och ödmjuke Charles Philipponnat. Han förvaltar de fina druvorna på ett utmärkt sätt. Vinerna delar deras charm och personlighet. Alla är intensivt fruktiga med en karaktäristiskt ungdomlig ton av krusbär i doften. Endast den första pressningen används av Philipponnat eftersom man har Abel Lepitre som andramärke. Andelen ekfatshanterade viner på årgångsidan är hela 50% numera. Clos des Goisses är konstant ett av världens främsta viner. Fortfarande används en liten del ekfat även om vissa årgångar, som 89:an, helt vinifieras i ståltankar. Denna champagne är en riktig slow starter som helst bör dekanteras om den ska drickas före sin tjugoårsdag. Den unika branten intill kanalen i Mareuil-sur-Aÿ är planterad med 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Nyligen höll jag en komplett vertikalprovning av detta personliga vin. Champagnerna var bland de mest hänförande jag provat. Alla mäktigast var en ovärderlig magnum från 1955. Vissa år görs en sällsynt, men föga upphetsande röd stilla variant från kullen. Ännu mer sällsynt och desto mer upphetsande är de 200 flaskor stilla Chardonnay som Philipponnat årligen gör för eget bruk. Champagnes i mitt tycke främsta vita stilla vin. De fyra stjärnorna är helt och hållet Clos des Goisses förtjänst.”

Inte heller slår årgångsvariationen igenom lika mycket för Clos des Goisses som för många andra. Även i svagare årgångar lyckas man väl. Vingården ligger i en mycket brant sydsluttning och mikroklimatet i området är det varmaste i hela Champagne. Gradienten på lutningen är hela 30-45° och genomsnittstemperaturen 1 ½ °C varmare än i övriga distriktet. Under skördetid spänner man upp stora fågelnät längst ned – inte för att skydda druvorna från fåglar utan för att ”fånga upp” plockarna om de skulle falla. Årsproduktionen varierar väldigt med en normal produktion om 2500 lådor (30 000 flaskor) men ibland så produceras så lite som 2800 flaskor (1995an). Maximal teoretisk produktion är 55 000 flaskor. Alkoholhalten är även den högre än normalt. Generellt skriver man ut 13% men den verkliga är oftast 13,5% men man vill inte ”skrämma” kunderna att tro det portvin i flaskan som Vianney utryckte saken (då log jag allt och tänkte att 13,5% är ju normalt den nedre gränsen för jag brukar stå ut med).

Ett par kul anekdoter är de två som berör årgång 1990 och 1995. Bägge får väl anses som klassiska årgångar men för Clos des Goisses höll det på att gå galet med 1990an och det gick väl på sätt och vis fel med 1995an.

Tidigare ägare till huset var Marie-Brizard-gruppen och tydligen fattades många beslut av ekonomer och inte så mycket hänsyn togs till faktiska omsändigheter som vi vinfrälsta kanske tror. När skörden var klar 1990 fick vinmakaren beskedet att inte göra någon Clos des Goisses det året eftersom lagren var välfyllda med både årgång 1988 och 1989. Vinmakaren försökte förklara att man inte kunde missa att göra ett vin en så fantastisk årgång som 1990 men fick ändå beskedet att låta bli eftersom man hade tillräckligt att sälja av de två föregående årgångarna. Han accepterade beslutet men i smyg lät han ändå göra en Clos des Goisses årgång 1990. Allt gjordes i skymundan. Beställningar av flaskor och etiketter mörkades och förvaring skedde helt utanför böckerna. Hela 40 000 flaskor lyckades han göra utan deras vetskap!

Med årgång 1995 skedde ett skifte av vinmakare hos Philipponnat. Den gamle och den nye gick parallellt under året och inte kom de speciellt bra överrens med varandra. De lär ha bråkat hela tiden och det var mycket prestige i besluten. Sedan drabbades man av en arbetarstrejk och detta lär tillsammans vara den bidragande orsaken till den rekordlåga produktionen om endast 2800 flaskor denna årgång. En årgång som borde ha resulterat i mycket mera vin. En dimension som man som vinentusiast kanske inte tänker på när man sitter med näsan djupt i glaset!